Släckare med koldioxid som släckmedel är avsedda för släckning av brand i vätskor, gaser och i elektriska utrustningar. Eftersom släckning med koldioxid ger en ren släckning är dessa släckare särskilt lämpliga för användning i miljöer som kök, laboratorier, ställverk, finmekanisk industri, datorer och elutrustning.
Koldioxidsläckarna klarar temperaturer under fryspunkten och kan därför placeras både inom- och utomhus. Eftersom koldioxiden inte leder elektricitet är det ofarligt att använda den mot elektriska installationer upp till 1000 V.
Släckarna levereras med en upphängningsanordning för väggmontage. Om släckaren ska monteras i ett fordon finns det fordonshållare som tillbehör.
Koldioxid släcker brand genom avskärmning och utspädning av luftens syre kring brandobjektet samt till viss mindre del genom kylning.
Koldioxid är en kondenserad gas som i släckaren utgör både släckmedel och drivgas. Man kan därför säga att koldioxidsläckaren är tryckladdad. Det innebär att släckmedlet kommer omedelbart när utlösningshandtaget påverkas. Gasen är komprimerad till ett arbetstryck av 58 bar vid 20°C, vilket ställer stora krav på materialen i behållare och ventiler. Släckmedelsbehållaren tillverkas av aluminium. En sådan behållare måste underkastas återkommande kontroll för gasflaskor minst vart tionde år. Ventilen är snabböppnande och mycket lätt att hantera. Den är försedd med en säkerhetsanordning som utlöser vid ogynnsamt övertryck på grund av överhettning.
Munstycke och diffusor är utformade för att uppnå maximal snöbildning och kastlängd, en förutsättning för snabb och effektiv släckning. Dessutom skyddar diffusorn användaren mot kylan i den utströmmande gasen. Polyetenplasten i diffusorn är slagtålig och har låg vikt.
Vid användning av koldioxidsläckare bör försiktighet iakttas eftersom koldioxiden är tyngre än luft och kan tränga in i utrymmen som är lågt belägna. Kvävningsrisk föreligger. Försäkra dig om att ingen befinner sig i sådana utrymmen om misstanke finns att dessa kommer att fyllas med koldioxid.
Koldioxid används som släckmedel huvudsakligen i handbrandsläckare och fasta släcksystem. Den kan också förekomma i mobila släckaggregat. Det är en färglös, giftfri gas med svagt syrlig smak och något kittlande lukt. Den kemiska beteckningen är CO2. Gasen är cirka 1,5 gånger tyngre än luft, kemiskt neutral och är inte elektriskt ledande.
Koldioxid bildas vid i stort sett all förbränning av kolföreningar och syre (läs fossila bränslen) och vid nedbrytning av organiskt material. Den förekommer även i utandningsluften hos människor och djur. Koldioxiden som används för brandsläckning bildas som restprodukt vid annan produktion och släpps normalt ut i atmosfären. Användningen av koldioxid som släckmedel påverkar därför inte miljön och växthuseffekten annat än marginellt.
Vid normal temperatur och atmosfärtryck är koldioxiden gasformig. Vid temperaturer under -78°C övergår den i fast form som koldioxidsnö eller torris. Vid komprimering kondenseras den till flytande form.
Koldioxid släcker genom att hålla syret borta från branden (kvävning). Den verkar också genom en kemisk process kallad negativ katalys som avbryter förbränningsprocessen. I viss mån bidrar också den kylande effekten till släckningen av branden.
Som släckmedel ligger fördelen hos koldioxid att den är gasformig och därför kan sprida sig i svåråtkomliga utrymmen. Den lämnar inte några rester efter sig och den är inte elektriskt ledande vilket gör att den kan användas direkt mot spänningsförande utrustning.
Risken med koldioxid är att den är kvävande och att den påverkar andningen. Kvävning kan inträffa utan förvarning på grund av att gasen tränger undan luftens syre. Den påverkar andningsfrekvensen så att det vid högre koncentrationer uppstår ett chocktillstånd där andningen upphör. Inandning av kall gas kan ge lungskador och likaså kan beröring ge svåra köldskador.
Vi förbehåller oss rätten till tekniska ändringar utan förvarning.